Karl Nordström och Härön

Brev som berättar

 

Från mitten av 1890-talet reste konstnären Karl Nordström med familj regelbundet från Stockholm till västkusten varje sommar. Från 1895 t o m 1918   hade han sin sommarvistelse på Härön utanför Kyrkesund. Familjen hyrde ett ”trädgårdshus” av köpmannen Alexis Lachonius, och de brev från Karl Nordström till honom som finns bevarade ger en viss inblick i hur det kunde vara på den tiden. Om än ganska kortfattat; det är inte fråga om några längre berättelser, men ändå levande, intressanta ögonblicksbilder. Karl Nordström är för övrigt känd som en god brevskrivare, kanske främst i brev till släktingar och konstnärsvänner.

Karl Nordström på väg till motivet.  Foto: Tekla Nordström (troligen), Kyrkesund ca 1915. Konstnärsförbundets arkiv, Nationalmuseum.

Breven innehåller de vanliga artighetsfraserna och i början av sommaren meddelanden när familjen tänker komma till Kyrkesund. Höst- och julbreven uttrycker tack för det vänliga omhändertagandet, som t.ex. i brevet 28 dec 1902: ”Tack för sommaren och tack för alla trefliga stunder i frid och sämja på Härrön, för all vänlighet!” Detta brev innehåller dessutom ”ett litet minne från sommaren,  i form af ett par anspråkslösa fotografier”, vilka hustrun Tekla sänder med.

 

Fiskeläget.  1909, olja, Norrköpings Konstmuseum.

 

I samma brev, dec 1902, visar Nordström sitt varma intresse för kustsamhället: ”Af tidningarne finner jag, att storsillen mot all förmodan helt plötsligt anlänt till kusten. Må det nu bara vara allvar, så att någon förtjänst blir af. Och att ni haft en rykande storm nu under hälgen ser jag också. Äfven här hade man känning af den, men var nu så godt som utschasad då han kom hit, så att han orkade inte stort utan gick och lade sig på morgonkröken.”

Året därpå, 13 maj 1903, innehåller brevet en förfrågan om Lachonius kan hjälpa till så att familjen kan skaffa sig en egen båt. Allra helst en segelbåt, ”men vid närmare funderare i denna fråga, har jag kommit till denna slutsats: anskaffar jag enbart en sådan båt som nämts, kommer Sven att sitta i densamma under segel hela dagen och skall då någon af oss andra öfver sundet eller eljest på vattnet i närmaste omgivningarna, så få vi oss ingen båt till hands.” Sonen Sven var det året 16 år.

Kyrkesund Norra inloppet.  1911, olja privat ägo.

Det får alltså bli en origgad roddbåt, men med klart preciserad utrustning, ”ordentliga skockar, årtullar, tofter samt ett par snygga åror, vilka jag hälst skulle vilja ha ’skinnbeslagna’ då de skola ligga mot tull-klampen”.  Sven, skriver fadern, är ”lifligt intresserad” av en segelbåt – ”febern på allt som rör sjöfart är för närvarande mycket starkt hos honom – jag får väl snart låta honom gå öfver Nordsjön någon gång, så kanske det stillas”. – I december-brevet året innan hade fadern i en interiörbild från jullovet i Stockholm skrivit: ”Sven sitter för tillfället fördjupad i en sjöroman och drömmer att han är ombord på en fregatt, bärgar segel och är utkik, står till rors och brassar fyrkant m.m. Han är nu en hårsmån längre än undertecknad och börjar få basröst.”

Ibland kan det vara olika bestyr innan man kommer iväg från Stockholm. ”För egen del har jag mycket att göra, då en del utställningar, i sommar och i höst, stå för dörren – allt skall ordnas och utredas och ligga klart innan man lemnar staden. Sedan kunde man väl behöfva ett par månaders lugn och ro och kustens nervstillande luft.” (13 maj 1903)

Att det även många gånger blivit så framhålls med tacksamhet: ”Vi må alla väl och finna oss utmärkt efter sommarens präktiga rekreation. När man kan se tillbaka på en skön sommar som den gångna och då man haft så rikliga tillfällen att vara i intim kontakt med naturen och att dagligen få bada, så går man till den långa öfvervintringen, med dess innestängda lif i stort sedt, med större spänstighet.” (21 sept 1908)

 

I trädgården
I trädgården.  1913 olja, Prins Eugens Waldemarsudde

 

Karl Nordström i Trädgårds- husets trädgård. Foto:  Tekla Nordström (troligen).  Konstnärsförbundets arkiv, Nationalmuseum.

 

En bild av familjens hushållning  får man av de bevarade kontraböckerna från köpmannen Alexis Lachonius.

Kontrabok hos Lachonius 1915

 

Somrarna på Härön innebär också produktivt arbete för konstnären. Hösten 1914, efter att ha flyttat till en ny ateljé i Stockholm, vilket tagit en rundlig tid och varit tröttsamt, konstaterar han: ”Jag har i denna stund ännu inte sett på mina sommararbeten men snart kommer jag i tillfälle att ta upp arbetet på nytt. Man känner sig alltid nyfiken på att se det man åstadkommit under sommarens lopp i ateljéljus och i en annan omgivning än den där man målat.” (30 sept 1914)

 

Ovädersmoln.  1905, olja, Nationalmuseum.

 

Men även andra miljöer än västkusten lockar att utforska. I det tidigare citerade septemberbrevet 1908 berättar Nordström om ett uppehåll han gjort på återresan till Stockholm: ”Jag satt i Falköping en tid och hade där mycket att ta kännedom om, men ovädret förföljde mig: regn och storm hvarje dag, till slut blefvo vägarna så bottenlösa och mina vandringar så besvärliga i det ideliga regnandet, att jag inte stod ut längre, fastän jag ej brukar ge mig. Jag måste ge tappt och resa hem. Emellertid hade jag i alla fall portföljen full med teckningar.

Slätten från Mösseberg. 1909, kolteckning, Narionalmuseum.

Hvad som störde nöjet förutom obehaget att jämt traska i regn och på usla vägar, var åsynen av den utestående hafreskörden, en del ännu oskuren, som fyllde de vattenfyllda fälten. Ingen dag utan en grundlig blöta, som naturligtvis gjorde att säden blef allt mörkare och bedröfligare att skåda.” (21 sept 1908)

Nordstrom_alleberg_1909
Ålleberg.  1909, olja, privat ägo.

 

Väl tillbaka i huvudstaden lättar svårigheterna. ”Häruppe har vädret varit mycket bättre hela månaden och är nu utmärkt vackert, om också ej särdeles varmt. Jag begagnar mig också häraf så mycket som möjligt inför arbetet utomhus i omgivningarna – tids nog får jag hålla mig till ateljén dagarna i ända.”

Inte ens på jullovet ligger konstnären på latsidan. ”För närvarande för man ett stilla julelif. Jag för min part brukar använda dessa dagar att arbeta på, riktigt med full fart, ty eljest blir det olidligt enformigt.” (30 dec 1908) Och sedan en besk reflektion: ”Staden är uttråkig nu under helgen, då människorna gå omkring och egentligen inte göra någonting annat än försöka smälta all den mat och julglögg de häfva i sig.” Men för konstnären har den gångna hösten varit produktiv: ”För resten har ju hösten varit storartadt vacker och jag vet mig för min del ej på många Herrans år ha kommit åt att arbeta så pass som i år. Jag har nu ett par stora taflor med motiv från Kyrkesundstrakten i gång och hoppas få dem färdiga snart.”

 

Utsikt över Kyrkesund
Utsikt över Kyrkesund.  1911, olja, Nationalmuseum.

 

1913 inträffar en störning som medför ett uppehåll i de årliga sommarresorna. Karl Nordström skriver den 12 juni till ”Käre Herr Lachonius”: ”Antagligen vet Ni på Kyrkesund, att jag för kort tid sedan måste underkasta mig en operation för det onda, som nu länge plågat mig. Det återstod intet annat. Läkarne voro på villospår ända tills de sprättat upp mig både kors och tvärs, då det äntligen konstaterades att det var inflammation i gallblåsan – och nu, sedan denna avlägsnats, anser man att jag skall bli frisk igen.” Han ”kan ej tänka sig att resa någonstans förrän efter en rundlig tid, tyvärr! Kanske på eftersommaren förmår jag röra mig som en människa.”

Det är inte alltid som familjemedlemmarna kan anlända på samma gång. I brevet den 9 juni 1904 meddelas att Elsa (barn nummer två, 15 år) ”är för tillfället på Kinne-Kulle i sällskap med kamrater vid skolan och reser därifrån ned till Säbylund”. En annan gång 1914, är det det tredje barnet Inger, kallad ”Tullan” (den sommaren 21 år), som reser på egen hand: ”Tullan och en väninna till henne anländer omkr. torsdagen eller så — efter något uppehåll i Göteborg, — vi andra komma några dagar senare, då jag ej får tid resa härifrån så som förut beräknats.” (13 juni 1914)

Tidshändelserna kommenteras några gånger i breven. Hösten 1908, en viktig period i svensk inrikespolitik, skriver Nordström den 21 september: ”Här i Stockholm är nu, de få dagar som återstår till riksdagsmannavalet, mycket agitation och oro i lägren innan kandidatlistor och överenskommelser blifvit klara. I allmänhet har man i år på vänsterhåll haft mycken benägenhet att söka få fram så radikala namn som möjligt och det är nog tänkbart att en del förändringar på Stockholmsbänkarna kommer att ske.”

Då världskriget utbrutit 1914 är äldsta dottern ute i Europa: ”Från Elsa ha vi haft brev helt nyss. Hon har det bra och bereder sig på att övervintra på den plats där hon är. Den närmare känning man där har av kriget är transporter av sårade, som komma från slagfälten. Även ha de där borta måst motta en stor mängd flyktingar från Belgien, utblottade på allt. Kriget är hemskt på avstånd, vad skall det då vara på nära håll.” (30 sept 1914). Och året därpå: ”Vi ha julat utan såväl Sven som Elsa. Den förre är väl att hemvända om en månad från sin långfärd. Elsa är kvar i Paris fortfarande. Det är allvarsamma tider vi genomlever och ingen ljusning står ännu att upptäcka, man frågar knappt längre när detta skall sluta”. Och något längre ner: ”I vår krets må vi alla gott och livet går sin gång i dessa bistra tider som tycks bli allt allvarligare. Det blir väl ont om matbitarna till slut, även för dem som eljest ha råd att köpa sig dem; här har varit och är ännu brist på åtskilligt och det stod ett tag hårt åt att få en klick smör. Allt sådant är ovant men man får finna sig. Det finns ju de som ha det långt värre och detta får vara vår tröst!”  (31 dec 1915)

Det sista brevet den 1 oktober 1918 innehåller det vanliga tacket för sommarvistelsen hos familjen Lachonius på Härön: ”Tro emellertid att vi veta och förstå uppskatta allt det tillmötesgående, den aldrig sinande hjälpsamhet vi dagligdags fått mottaga!” Därutöver också något om aktuella omständigheter: ”Nu håller man på att ordna sig för att komma igång med livet i staden. Det är åtskilligt att bråka med, men det går väl så småningom, förhållandena äro naturligtvis inte så glädjande, men det tjänar ingenting till att jämra sig, vinner intet därmed. Vädret är till den grad ruskigt och kallt häruppe att det går över alla gränser, det är som vore man långt inne i november. Men för övrigt är det en anmärkningsvärd skillnad på naturintrycket här och nere på västkusten. I Göteborg t.ex. var träden kala, avlövade eller alldeles brunbrända, här ännu riktig grönska i skog och parker – man ser att torkan ej på långa vägar farit fram som där nere.”

Detta är det sista brevet i den här brevsamlingen på 14 brev. Några mer somrar på Härön blev det inte för Karl och Tekla Nordström. Senare under hösten avled Sven helt hastigt i spanska sjukan, en ofattbar tragedi, som helt lamslog konstnären, Tekla och systrarna.

 

Sammanställning: Staffan Hildemar